Under maj månad genomförde svensk- och exiliranier, sympatisörer till Iranska nationella motståndsrådet (NCRI), en kampanj mot avrättningar i Iran. Genom manifestationer och utställningar i flera svenska städer lyfte de fram regimens ökade användning av dödsstraff och dess historiska människorättsbrott, däribland massakern på 30 000 politiska fångar 1988.
Deltagarna hedrade också det iranska folkets martyrer och visade sitt stöd för den organiserade motståndsrörelsen NCRI.
Den iranska regimen verkställde 41 nya avrättningar mellan den 26 och 28 maj, kungör NCRI i ett uttalande. Regimen avrättade 18 fångar den 28 maj, 9 den 27 maj och 14 den 26 maj.
Manifestationer och utställningar i olika svenska städer
Stöd för det iranska folkets kamp
Svensk- och exiliranierna betonade att den iranska regimen inte bara förtrycker sitt eget folk, utan även utgör ett säkerhetshot mot demokratin i Sverige och Europa.
De uppmanade Sveriges regering och EU att sätta press på regimen för att stoppa avrättningarna och frige alla politiska fångar. De krävde dessutom att Sverige och EU driver på inom FN för att upprätta en särskild Iran-tribunal som kan lagföra regimens ledare.
Deltagarna efterlyste också att EU ska terrorstämpla revolutionsgardet och stödja det iranska folkets kamp för frihet.
Ett demokratiskt alternativ finns
Svensk- och exiliranierna framhöll att NCRI, under Maryam Rajavis ledarskap och med sin tiopunktsplan för Irans framtid, utgör ett demokratiskt alternativ till regimen. De uppmanade Sveriges regering och EU att stödja detta alternativ, som bygger på folkets vilja att etablera en fri, sekulär och demokratisk republik.
Dödsstraff som politiskt vapen
Regimen har avrättat över 1 200 människor sedan Masoud Pezeshkian tog över som regimens president efter Raisis död förra året. Regimen fortsätter att öka antalet avrättningar varje månad för att kväsa det växande folkliga missnöjet.
Under våren har regimens rättsväsende fastställt dödsdomar mot flera politiska fångar. Fängelsemyndigheterna har redan flyttat många av dem till dödsceller. Många av dem är dömda till döden för samröre med den demokratiska oppositionen, Folkets Mojahedin (PMOI). Flera av de dödsdömda tillhör även förtryckta folkgrupper som balucher och kurder.
Rädsla för motståndet
Genom dödsdomarna försöker regimen krossa det organiserade motståndet och skrämma befolkningen från att stödja NCRI. Men trots ökade repressiva åtgärder växer protesterna runt om i landet. Ett tydligt exempel är lastbilschaufförernas landsomfattande strejk som nu pågått i över en vecka.
Motståndsenheter kopplade till NCRI bedriver dagligen protestaktioner och mobiliserar till protester. Regimens egna tjänstemän och statliga medier erkänner att stödet för oppositionen ökar, särskilt bland unga. Samtidigt varnar de för ett nytt landsomfattande uppror och kräver hårdare åtgärder mot NCRI och PMOI, både inom och utanför Iran.
