Den iranska regimens rättsväsende åtalade närmare 90000 personer i samband med de landsomfattande protesterna i Iran 2022. Det erkänner chefen för rättsväsendet, Gholamhossein Mohseni Ejei, under en pressträff med statliga medier i veckan. Han uppgav att skolelever, studenter, lärare och vanliga medborgare fanns bland de åtalade. Han varnade samtidigt för att den organiserade oppositionen utgör det främsta hotet mot regimen.
– Under 2022 registrerade rättsväsendet omkring 90000 rättsfall… dessa inkluderade människor från alla delar av samhället. Fienden kan utnyttja varje individ som blivit inkallad, dömd eller fängslad, sade Ejei.
Uttalandet kastar nytt ljus över regimens repressiva svar på det folkliga upproret. Det visar dessutom omfattningen av regimens åtgärder för att kuva den unga generationen i Iran, som i allt större utsträckning utgör kärnan i det organiserade motståndet och proteströrelsen.
Rättsväsendets samarbete med religiösa institutioner och Basij-milisen
Enligt statliga medier som revolutionsgardets nyhetsbyrå Tasnim News samarbetade rättsväsendet med religiösa institutioner, Basij-milisen, universitet och skolor för att möjliggöra så kallade benådningar för vissa av de gripna.
– Genom dialog med de åtalade skapades möjligheter för att begära benådning, sade Ejei.
Bakom denna retorik om benådning och återanpassning döljer sig ett omfattande tillslag riktat mot unga och kritiska röster. Regimens säkerhetsorgan och myndigheter har frihetsberövat tusentals unga människor i det mest omfattande tillslaget mot civilbefolkningen på flera decennier.
Ejei betonade att de flesta studenter inte kommer få någon registrerad dom eller fängelsestraff. Men han gjorde samtidigt klart de individer som har begått “farliga” eller “organiserade” handlingar kommer att få sitta kvar i fängelset. Med detta menar regimen oftast individer som har samröre med den demokratiska oppositionen, Folkets Mojhedin (PMOI/MEK).
Organiserat motstånd ses som det största hotet
Ejeis kommentarer speglar regimens växande rädsla för den organiserade motståndsrörelsen, NCRI, och för det växande stödet för dess viktigaste koalitionsmedlem, Folkets Mojhedin, i det iranska samhället, framförallt bland den unga generationen.
Trots regimens officiella linje om att Folkets Mojhedin är på nedgång och saknar folkligt stöd, erkänner högt uppsatta företrädare oppositionens genomslag genom att kalla dem för ”huvudfienden”. Samma budskap återkommer dessutom i officiella sammanhang och fredagsböner där deltagare skanderar slagord som ”död åt hycklarna” riktade direkt mot organisationen.
Iranska nationella motståndsrådet (NCRI) rapporterar att över 3,600 sympatisörer till PMOI greps eller försvann under 2022 års folkliga uppror. Många saknas fortfarande.
NCRI har uppmanat FN och internationella människorättsorganisationer att agera, kräva tillgång till iranska fängelser och säkerställa omedelbar frigivning av gripna demonstranter och politiska fångar.
Regimkritiska unga i Iran visade åter sitt motstånd under 2024. Den oppositionella satellitkanalen Simaye Azadi tog emot och sände över 20 000 videoklipp från olika delar av landet. I filmerna dolde ungdomar sina ansikten för att undvika igenkänning, samtidigt som de höll upp bilder på oppositionsledaren Maryam Rajavi och ropade slagord till stöd för den folkliga kampen och ett demokratiskt regimskifte.
Militariseringen av utbildningssystemet
I april 2025 skrev regimens utbildningsminister Reza Kazemi under ett samförståndsavtal med den statliga säkerhetsstyrkan (SSF). Det nya avtalet ålägger alla lärosäten i landet samarbeta fullt ut med den statliga säkerhetsapparaten.
– På alla områden är jag en soldat under SSF-chefen, Radans befäl, sade Kazemi vid undertecknandet.
Avtalet formaliserar polisens roll i skolsystemet, från övervakning av elever och lärare till påverkan över läromedel. Samtidigt driver medier knutna till revolutionsgardet krav på installation av övervakningskameror i klassrum trots protester från lärare och pedagoger. Tillsammans visar dessa kraftåtgärder dessutom en regim som strävar efter att kväsa och förebygga framtida protester, genom att militarisera landets lärosäten och betrakta elever som potentiella fiender.
