Artikel, Nyheter

Kan iranska folket någonsin förlåta?

Muslimer har några mycket enkla riter för att välkomna sina mest betydelsefulla gäster. En av de vanligaste är att offra ett får, men även kameler, kor och getter.

Men vad gör dagens religiös fascistiska diktaturregim som styr i Iran, nu när ”EU:s utrikespolitiske chef Catherine Ashton besöker Teheran under helgen?” Jo, slaktar människor.
Catherine Ashton reser till Teheran mellan den nionde och tionde mars, inför nästa omgång av de kärntekniska samtalen med Iran.

Senaste rapporter från olika människorättsorganisationer och även från USA:s utrikesdepartement visar att situationen för mänskliga rättigheter har förvärrats drastiskt sedan den så kallade ”moderata presidenten” Hassan Rohanis tillträdde i augusti förra året.

Bara antal avrättningar har, i en aldrig tidigare skådad skala, överstigit 160 hittills i år.

Sedan utrikesminister Carl Bildts Iranresa, den fjärde februari, har prästerskapet avrättat mer än 80 personer.

Kompromissviljan hos västvärlden under så kallad ”kritiska dialogen” med Iran har resulterat iranska befolkningens lidande i högsta grad.

I skuggan av denna politik, men också förhandlingarna om iranska regimens misstänkta kärnteknikprogram, har väst blundat för regimens brott mot mänskliga rättigheter. Denna politik har från regimens håll setts som grönt ljus till att den kan fortsätta sitt systematiska övergrepp mot iranska befolkningens grundläggande fri- och rättigheter.

Denna misslyckade politik har gått så långt att iranska regimen inte bara tål den minsta kritik som hörs sporadiskt om dess brutala bemötande av sitt eget folk utan kräver dessutom berömmelse för insatser mot narkotikasmuggling.

Mohammad Javad Larijani, chef för iranska regimens högsta råd för ”mänskliga rättigheter” kritiserade världssamfundet i tisdags för att inte prisar Iran för den kraftiga ökningen av antalet avrättningar.

Vill nu västvärlden blidka regimen via Catherine Ashton och be regimen om ursäkt för att väst inte öppet kan blunda ännu mer för regimens kriminella handlingar, eftersom det finns faktiskt kritiska röster från exiliranier?

Hur ska Ashton senare be iranska folket om förlåtelse för den illasinnade Iranbesök och handskakning med de som har många oskyldigas ”blod på sina händer”?

Med all respekt för människornas frihetskamp mot diktaturer och fördömande av despoters våld mot människor, oavsett vart i världen sker, det är kanske så att iranska folket har betydligt tunnare blod än europeiska folket. Man får iallafall den uppfattningen när man följer händelseutvecklingen kring Ukraina!