Andra nyheter

Känd lobbyist för iranska regimen kandiderar i presidentvalet i Iran

Iranska regimens före detta FN-ambassadör Javad Zarif och Hoshang Amirahmadi

En av iranska regimens välkända lobbyister i USA, avskydd bland iranska samfund i exil för sin vänliga hållning mot prästerskapets envälde, har nominerat sig själv som kandidat till det så-kallade presidentvalet i Iran i juni 2013, rapporterar flera nyhetsbyråer på tisdagen.

Hooshang Amirahmadi, 65, har bott i USA i 40 år och är professor i offentlig politik vid Rutgers University. Han leder en lobbyverksamhet under täckmantel av ”amerikansk-iranska rådet (AIC)” och har varit en aktiv förespråkare i USA för en skamlig eftergiftspolitik gentemot iranska regimen sedan början av 1980-talet.

Amirahmadi i Teheran 2012

Det är välkänt bland exiliranier att Hooshang Amirahmadi samarbetar officiellt med iranska regimens olika institutioner och han själv gör ingen hemlighet av sin politik.

Han har goda relationer med prästerskapets nuvarande president Ahmadinejad och hans rådgivare Rahim Mashii. Amirahmadi besökte Iran i 2012 efter inbjudan av prästerskapets president, Ahmadinejad.

I hans vallöften ingår löften om att lösa de politiska stridigheter som för närvarande plågar Irans regering vilket han menar endast kan göras av en ”utomstående”.  Han vill förbättra relationen mellan Iran och USA och lösa Irans ekonomiska kris som han skyller delvis på sanktioner från USA och EU.

Ahmadinejad och Amirahmadi – New York

Men hans försök att ställa upp i det iscensatta presidentval tas inte på allvar av regimens egna bedömare då de anser att prästerskapets väktarråd inte ska godkänna hans kandidatur delvis på grund av att han håller amerikanskt medborgarskap.

Amirahmadi viftar bort skeptikerna och är säker på att han kommer att godkännas.

Han säger att han har diskuterat sin kandidatur med medlemmarna i väktarrådet men dock inte med den högsta andlige ledaren, Ali Khamenei.

Amirahmadi är övertygade om att hans arbete som regimens lobbyist i USA under alla dessa år samt det faktum att han besöker Iran ungefär en gång om året i ramen för sitt arbete med olika projekt i landet sätter honom i en sällsynt position som ger honom en möjlighet att uppnå en uppgörelse med prästerskapets ledning.