Till minnet av de politiska fångar som mördades i massakern 1988

Sommaren 1998 är den svartaste tiden i Irans moderna historia. En nationell katastrof.

1988 års massavrättning av politiska fångar refererar till systematisk avrättning av 30000 politiska fångar runtom i Iran. Huvudsakligt mål för denna grymma handling var medlemmar av Folkets Mujahedin (PMOI) men även politiska fångar från kommunistpartiet och andra regimkritiska grupper blev avrättade.

Massakern skedde av allt att döma på order från den dåvarande högsta andlige ledaren i Iran ayatolla Khomeini. Handskrivna brev från ayatollan var publicerade i en rapport från dokumentationscentret för mänskliga rättigheter i Iran, IHRDC 2008. Det är en organisation baserad i USA, vars styrelseordförande är den välkände Yaleprofessorn Owen M Fiss.

I de handskrivna breven ges order om att medlemmar i utpekade motståndsgrupper ska avrättas.

Khomeinis Fatwa

Här är fatwan av 1988 som Khomeini, grundare för prästerskapets envälde, avfärdade om medlemmar av Folkets Mujahedin:

«از آنجا که منافقین خائن به هیچ وجه به اسلام معتقد نبوده و هر چه می‌گویند از روی حیله و نفاق آنهاست و به اقرار سران آنها از اسلام ارتداد پیدا کرده‌اند، با توجه به محارب بودن آنها و جنگ کلاسیک آنها در شمال و غرب و جنوب کشور با همکاری‌های حزب بعث عراق و نیز جاسوسی آنها برای صدام علیه ملت مسلمان ما و با توجه به ارتباط آنان با استکبار جهانی و ضربات ناجوانمردانهٔ آنان از ابتدای تشکیل نظام جمهوری اسلامی تا کنون، کسانی که در زندان‌های سراسر کشور بر سر موضع نفاق خود پافشاری کرده و می‌کنند، محارب و محکوم به اعدام می‌باشند.» (رضایی و سلیمی نمین، پاسداشت حقیقت:147)

Översättning:

Eftersom förrädiska Monafeqin (de trolösa) inte på något sätt har trott på Islam och allt som de yttrar härstammar från deras svekfulla och lömska karaktär, och med hänsyn till det klassiska kriget som dem utför från Norr till Söder och Väster med samarbete med Bath partiet och spioneri för Saddam mot vår muslimska nation och med hänsyn till deras samarbete med världs imperialism och deras slag mot den islamiska republiken från starten och hittills, döms därför dem fångar som stå vid sina tro i fängelser är mohareb (Guds fiende) och döms till döds. (Pashdasht haghighat, Rezai och Salini Namin, s 147.)