Ännu mer ekonomisk makt till Irans revolutionsgardet

Irans militärorganisation Iranska revolutionsgardet utvidgar sin ständigt växande ekonomiska makt genom att erhålla ett kontrakt från oljeministeriet att utveckla två stora naturgasfält i södra Fars-provinsen, utan någon offentlig upphandling.

Revolutionsgardets teknik- och konstruktionsföretag, Khatam-ol-Anbia, var redan innan tilldelningen, den 30 april, den största entreprenören för statliga projekt i Iran. Under de senaste åren har företaget vuxit till ett stort affärskonglomerat som inte omfattas av statlig reglering.

Revolutionsgardet är idag en ekonomisk maktfaktor på hemmaplan med finansiell och politisk särställning samt helt dominerar Irans utrikeshandel.
Revolutionsgardet skapades av Khomeini som en separat militärorganisation utanför den traditionella militären, åren efter att tyrannen usurperade makten från folket efter den folkliga revolutionen, 1979, genom att inrätta ett religiöst envälde. Revolutionsgardets främsta uppgift var och är att försvara ”den islamiska republiken och den islamiska revolutionens värderingar”. Men allt tyder nu på att det militära gardet håller på att helt ta över den iranska ekonomin vilket innebär att den högste andlige ledaren, Khamenei håller på att stärka sitt grepp om den iranska ekonomin.
Khatam-ol-Anbia har för närvarande projekt inom gruv- och telekommunikationsindustrin, dammkonstruktion, handelssektorer samt olje-och gasindustrin. Den dominerar också vapenindustrin, inklusive utveckling och produktion av ballistiska missiler som Shehab-3b, och har den operativa kontrollen av landets strategiska missilstyrkor.

I sammanhanget bör det också påpekas att prästerskapets president, Mahmoud Ahmadinejad, har själv varit en medlem av iranska revolutionsgardet innan han fick ta över presidentämbetet efter Khameneis välsignelse.

Revolutionsgardet som lyder under den högste andlige ledaren är en militärorganisation som helt har tagit över den traditionella arméns roll i att försvara landets gränser. Den har ett stor inflyttande i de politiska institutionerna då flera gamla eller före detta medlemmar innehar nyckelpositioner inom den inhemska politiken och besitter politiska ämbeten.

Under senare tid har den sakta men säkert stärkt sitt grepp om den ekonomiska sektorn och kontrollerar idag stora delar av Irans utrikes- och inhemska handel.