Saied Ghods, civilingenjör och gymnasielärare
I decennier har världen stått inför dilemmat om hur man ska förhålla sig till den iranska regimen, en brutal teokrati som systematiskt förtrycker sitt eget folk och destabiliserar Mellanöstern. Västvärlden har växlat mellan två huvudsakliga strategier: krig eller eftergiftspolitik i hopp om reformer genom dialog. Maryam Rajavi, den framträdande oppositionsledaren och det Iranska nationella motståndsrådets (NCRI) valda president, erbjuder ett tredje alternativ, som hon presenterade igen under ett möte i Europaparlamentet den 18 juni. Detta alternativ erbjuder en väg bortom krig och eftergifter. Ett regimskifte av det iranska folket själva, med stöd från deras organiserade motståndsrörelse.
Rajavis så kallade “tredje väg” betonar att verklig förändring i Iran inte kan påtvingas utifrån genom militära invasioner, vilket ofta leder till kaos, lidande och nya diktaturer. Samtidigt visar årtionden av eftergiftspolitik – såsom kärnteknikavtalet (JCPOA) – att förhandlingar med regimen inte har lett till ökad frihet för det iranska folket. Tvärtom har prästerskapet använt ekonomiska vinster till att stärka sin repression, destabilisera regionen och exportera terrorism och fundamentalism.
Ett demokratiskt alternativ av folket och för folket
Rajavis tredje väg bygger istället på att stödja den inhemska kampen för frihet. Här spelar Irans organiserade oppositionskoalition – NCRI och Folkets Mojahedin (MEK/PMOI) – en avgörande roll. Denna koalition har i årtionden varit kärnan i motståndet mot prästerskapets religiösa envälde. Trots massavrättningar, exil och demonisering har de fortsatt kämpa för ett demokratiskt och sekulärt Iran utan kärnvapen.
Maryam Rajavi har dessutom presenterat en tiopunktsplan för Irans framtid. Planen inkluderar demokratiska val, yttrandefrihet, jämställdhet, avskaffande av dödsstraffet, respekt för FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och en rättsstat byggd på internationella normer. Därför har hennes plan för Irans framtid fått stöd från parlamentariker och opinionsbildare världen över som ser ett trovärdigt alternativ till prästerskapets förtryck.
Rajavi understryker att förändring i Iran är både möjlig och oundviklig. Upprepade landsomfattande uppror de senaste åren visar att det folkliga missnöjet bara växer. Dessa protester visar också att folket har fått och förkastar prästerskapets religiösa envälde i sin helhet. Kvinnor, ungdomar och etniska folkgrupper har spelat en ledande roll i denna växande proteströrelse. Prästerskapets svar har varit brutalt, men proteströrelsen och motståndet fortsätter att växa.
För det internationella samfundet innebär detta en tydlig uppmaning: sluta legitimera regimen genom förhandlingar. Och istället erkänn det iranska folkets rätt att störta sin förtryckare. Att stödja Maryam Rajavis tredje väg är inte bara en moralisk plikt, det är också det mest realistiska alternativet för att säkra fred och stabilitet i regionen.
