Till mina svenska vänner om Iranavtalet

President Tramp har beslutat att lämna kärnteknikavtalet med regimen i Iran. De flesta europeiska medier och företrädare för svenska regeringen beklagar beslutet och menar att det ökar risken för krig.

Det amerikanska styret har sedan 50-talet haft en ståndpunkt i Iran, nämligen att oavsett vem som styr landet är det bättre att hålla med regimen än med folket i Iran. USA stödde shahen, gjorde en kupp mot den bästa statsministern vi haft (Mossadegh) och följaktligen betraktas med skepsis hos många iranier. Efter revolutionen 1979 så har USA och mullorna haft en hat/kärlek relation. Trots många motsättningar sinsemellan i viktiga frågor så stödde olika amerikanska administrationer under de senaste 39 åren de facto regimen. Man förespråkade en eftergiftspolitik mot regimen som nådde kulmen under president Obamas tid.

Nu har USA valt att i konflikten mellan folket i Iran och regimen inte längre stå på regimens sida. Det finns inget konkret stöd till folket som uppreste sig mot regimen för mat och ökad frihet i Iran. Stora folkliga demonstrationer har svept över landet sedan förra vintern och regimen fortsätter att svara med att kväsa de med hårda metoder som att gripa tusentals och mörda tiotal aktivister.

EU och Sverige valde i handling att stödja regimen. Det glömmer vi inte!

Nu väljer USA att återinföra sanktioner mot regimen i Iran. Det är ett välkommet steg för många vanliga iranier och hos många inom den iranska politiska diasporan. Man vet att regimen i Iran består av ett korrupt mördare konglomerat som styrs av en maktelit, nämligen revolutionsgardet. De styr stora sektorer av Irans ekonomi. Deras vanstyre har skadat Iran i många olika områden i vissa fall som miljön kan det vara redan försent då miljöförstöringar och krisen inom vattenförsörjning och jordbrukspolitiken har ruinerat många vanliga människor. Stora delar av befolkningen lever under existensminimum, hunger och torka plågar många familjer, särskild i fattiga delar av landet. Många arbetare, lärare, sjuksköterskor har inte fått sina löner betalda i upp mot 24 månader. Detta har lett till stora vågor av strejker över hela landet.

Folket har fått nog. Många iranier upplever den nya politiken från USA som positiv då den sätter press på revolutionsgardet.

De bekymmer som målas som hot om krig stämmer inte med den verklighet som många iranier befinner sig i. Regimen har inte lämnat dem i fred under sina 40 år av brutalt styre! Den korruption och misär som människor upplevt visade sig i slagorden på iranska gator under de sista månaderna. Vanliga iranier, bönder, arbetare, ungdomar, skanderade under dessa protester, ”en enda korruption som uteblir, kan fixa vår misär” eller ”de säger fienden är USA, det är fel, fienden är här” med klart hänvisning till regimens propaganda!

Kära vänner

Låt Er inte luras av krokodiltårar för fred i regionen som EU:s ministrar fäller nu. De är oroliga för att förlora lukrativa ekonomiska avtal med bödlarna i Teheran.

Vi som vill ha en demokratisk, folklig förändring i Iran med ökad jämlikhet och rättvisa för människor i landet är glada över att regimen sitter i kläm!

Vi vill inte ha ett utländskt krig, vi vill inte ha fortsatt eftergiftspolitik.

Vi vill ha stöd för ett folkligt uppror, vi jobbar för det. Det är vi som förtjänar stöd från de demokratiska nationerna i världen!

Vi samlas i Paris den 30:e juni för att stödja en iransk förändring, ett fritt Iran, ett samhälle bort från tortyr och offentliga avrättningar, ett land fri från kvinnoförtryck!

Det når vi med egen kraft och vårt eget folk.

Bara att Ni vet.


Sina Dashti
Läkare och Människorättsaktivist