Iran: Där regimen motsätter sig kvinnors rättigheter

25e november varje år är en grym påminnelse for oss att man har en lång väg att gå för att uppnå jämställdhet mellan könen. Det finns fortfarande många länder i världen där kvinnor inte fullt ut kan utöva rätten att forma sitt eget öde. Våld mot kvinnor är en annan avskyvärd spår av de mest patriarkala samhällen som ärvts av vår generation.
Det kan tyckas att vi har kommit långt sedan de Mörka tider, men det finns fortfarande några länder i världen som har gjort få små framsteg i riktning mot lika rättigheter för kvinnor och män. Det finns till och med ett land där kvinnohat är dagens ordning och där kvinnor inte har några lagliga rättigheter.
Det kan komma som en chock för många, men Iran fortsätter att löpa i den riktningen. Den iranska regimen kan fortsätta med hyckleriet i allmänheten om frågor som rör kvinnors rättigheter, men i praktiken är kvinnor betraktad som andra klassens medborgare i sitt eget hemland.

Omänsklig behandling av kvinnor
Det är inte svårt att bevisa att iranska teologer motsätter sig idén om jämställdhet. Irans högsta ledare Ali Khamenei har citerats: ”Jämställdhet är en “sionistisk uppvigling” som syftar till att förvrida kvinnors roll i samhället.” I iranska version av religiösa lag anses kvinnor vara egendom.
Deras arv är hälften av vad männen får och kvinnor får inte lämna landet utan sin mans samtycke. De är också tvungna att följa en mycket strikt klädkod. Det finns flera säkerhetsåtgärder på plats för att införa dessa lagar. Den mest repressiva är den ökända ”moralpolisen” som strövar omkring i städer och arresterar unga kvinnor som inte följer klädkoden.
Det finns förskräckliga videor på YouTube och andra sociala medier som visar hur kvinnor behandlas i Iran för deras klädsel. Nyligen blev en 14-årig tjej slagen och kvarhållen för att ha på sig trasiga jeans (ett av många liknande fall av polisbrutalitet mot kvinnor). Efter hennes gripande av revolutionsgardet (IRGC) sade hon: ”Jag bär fortfarande blåmärken som uppstod från deras slag i mitt ansikte … mina revben gör fortfarande ont.”
Kvinnor i Iran är också förbjudna att komma in i sportarenor. I ett nyligen rapporterat fall av Human Rights Watch (HRW) försökte en kvinna som hette Mina komma under säkerhetsstyrkors radar i försök att se en volleybollsmatch i 2016. Trots hennes försök att se matchen från taket på ett kafé nära en volleybollsarena, blev hon och några andra kvinnor tillfångatagna av IRGC och följaktligen vräktes från deras utsiktspunkt.
Utan hänsyn till deras ställning i samhället har kvinnor i Iran ingen rätt att resa utan samtycke från deras manliga förmyndare. Hassan Rouhani och hans föregångare Mahmoud Ahmadinejad hade en gång gett falska löften om att ge iranska kvinnor mångfaldiga rättigheter endast för att få deras röster. I maj hade Rouhani spridit löften att han skulle kunna utse en kvinnlig minister i sin regering. Men strax efter skamvalet fanns inte en enda plats för en kvinna i hans kabinett.

Iranska kvinnor trotsar förtryck
Iranska kvinnor utnyttjar dock alla möjligheter att visa sitt motstånd och missnöje mot regimens förtryck. Efter att Khamenei förbjöd kvinnor (genom en fatwa) att cykla offentligt i fjol, kunde man se otaliga cyklande iranska kvinnor på gator och torg som visade sin olydnad genom en allmän protestaktion. Enligt det statliga medier, utfärdade Khamenei ett dekret den 10 september 2016, där nämnde han, ”kvinnors cyklande ofta lockar männens uppmärksamhet och det exponerar samhället för korruption och strider mot kvinnans kyskhet så det måste överges”.
Sedan regimens begynnelse har iranska kvinnor motstått regimens förtryck. För i tiden, kunde Iran som andra länder i Mellanöstern knappast föreställa sig någon roll för kvinnor än att stanna hemma och ta hand om barn.
Slutligen, tog en kvinna ledningen i frihetskampen som inte längre handlade om att bara befria iranska kvinnor, utan hela det iranska samhället. Maryam Rajavi, iranska motstånds rörelsens president (NCRI), är en utbildad kvinna som har gjort det omöjliga och ingjutit tanken hos tusentals iranska män och kvinnor på att alla medborgare i landet kan kämpa för en gemensam grund: frihet.
Hon har bevisat genom sitt ledarskap att det finns ingen skillnad mellan en missgynnad kvinna och en underprivilegierad man i kampen för ett fritt och demokratiskt samhälle. Hon har en plan för att bygga ett bättre Iran med sin 10-punktsplan, där kvinnor anses vara likvärdiga män i alla samhällsområden.
Det finns inga restriktioner för kvinnor i framtida Iran. Att uppta de högsta politiska ämbeten blir det inte längre kvinnors dröm. Folkets Mojahedin (PMOI) – den största iranska oppositionsgruppen och en NCRI medlem – leds ju av Maryam Rajavi i flera år.
Våld mot kvinnor i Iran är institutionaliserats helt enkelt för att hälften av samhället behandlas som handikappad och behöver mäns ledning, vore det manliga överhuvudet i familjen eller männen i staten. Således kommer inte kvinnors status i Iran förändras så länge den nuvarande regimen är i makten.

Reza Shafiee (@shafiee_shafiee) är medlem i iranska nationella motståndsrörelsens utrikeskommitté.