Khavarans Nejlika i ”Visuella röster” om massakern 1988

Vad berättar Khavarans Nejlika i ”Visuella röster” om massakern 1988? Vad vill fredsduvorna? Och vad är berättelsen om handväskorna?

Sommaren 1988 kallades många föräldrar i olika städer i Iran till fängelser där deras unga barn satt frihetsberövade. De visste inte varför de hade kallats in och de kunde inte gissa heller. Vissa av dem var dock förhoppningsfulla eftersom deras barn var politiska fångar som redan hade avtjänat sitt straff.

En efter en ropade vakten deras efternamn och den förälder som gick in kom ut efter några minuter, chockat med en handväska i handen. I väskorna låg barnens kvarvarande tillhörigheter.

Tiden närmar sig för familjen Riahi. ”Du som har hjärtproblem, vänta här och jag går in och hör vad de vill säga”, säger mannen till sin fru. Kvinnan nickar och väntar när vakten ropar deras efternamn. Pappan kommer ut efter några minuter lika chockat som de andra föräldrarna. ”Vad sa de? Vad ville de?”, frågar kvinnan. ”Alla hade en handväska. Varför har du två handväskor?”, frågar hon desperat. ”De avrättade båda sönerna”, sa pappan.

Sommaren 1988 avrättades 30 000 politiska fångar efter ett religiöst dekret (fatwa) från Khomeini, prästerskapets högsta ledare vid tiden. Enligt fatwan avrättas den som betraktas icke troende eller ”Guds fiende” omedelbart utan någon rättegång. Själva rättegången var mindre än en minut. De flesta som avrättades då sympatiserade med iranska oppositionsgruppen, Folket Mojahedin.

Föräldrarna fick inte barnens kroppar och berövades rätten att begrava dem. Ingen av dem fick veta var deras kära barn begravdes. De sökte på alla olika platser de kunde tänka sig. På en kyrkogård berättade någon som jobbade där hemligt att många lik lastades till kyrkogården med köttlastbilar under flera nätter. Några lastbilar kördes till Khavaran. Av det hårda regnet på hösten kom många döda kroppar upp till ytan på marken i Khavaran och vissa föräldrar kunde hitta sina kära ungar genom deras klädsel.

I sitt sökande hittar en av mammorna en kruka och vänder på den. Hon lägger en röd nejlika i den. Sedan dess blir en vänd kruka med nejlika symbolen för 1988 års massaker.

Fortfarande vet inte föräldrarna var deras barn begravdes. Vissa föräldrar dog under de här 29 åren utan att aldrig få veta vad som hände med deras kära barn och var deras barn begravdes.

Genom att ställa ansvariga för 1988 års massaker inför rätta får vi en mer rättvis och fredlig värld. Det har alltid Khavarans föräldrar (fredsduvorna) önskat sig. Frihet, fred och rättvisa tillhör varandra. De som offrat sina liv för Irans frihet visste att en dag kommer historien att ställa upp för rättvisan och den dagen är idag.

Detta är mitt bidrag till rättvisa för offren för 1988 års massaker. Med vårt deltagande och stöd till demonstrationen mot avrättningar i Iran den 7:e oktober i Stockholm kan nästa generation ta säkrare steg i en fredlig värld utan diktaturer.

Afsaneh Oskouei
13/9-2017