Tusentals exiliranier och sympatisörer till Iranska nationella motståndsrådet (NCRI) deltog i en demonstration utanför FN:s högkvarter vid Dag Hammarskjöld Plaza i New York på tisdagen. Demonstrationen ägde rum samtidigt som världens ledare samlades för den årliga debatten i FN:s generalförsamling. FFFI och flera svensk-iranier hade också tagit sig till New York och deltog i demonstrationen.
Deltagarna uppmanade världssamfundet och medlemsstaterna att agera för att stoppa avrättningarna i Iran. De uttryckte också sitt stöd för det iranska folkets frihetskamp och för en övergång till en demokratisk republik under folkets ledning.
Exiliranierna protesterade dessutom mot närvaron av den iranska regimens delegation, med presidenten i spetsen, vid FN. De betonade att regimens delegation inte representerade folket, utan dess förtryckare, som håller sig kvar vid makten genom avrättningar. Regimens president Masoud Pezeshkian väntas tala inför generalförsamlingen under onsdagen.
Exiliranierna uppmanade dessutom det internationella samfundet att erkänna NCRI:s övergångsregering som är baserad på dess valda president, Maryam Rajavis demokratiska tiopunktsplan för framtida Iran. Planen bygger på grundläggande fri- och rättigheter, fria val, jämställdhet samt ett sekulärt och kärnvapenfritt Iran.
Talare vid demonstrationen var flera tidigare amerikanska generaler och ambassadörer, iransk-amerikanska och internationella människorättsaktivister, unga iranska aktivister samt representanter för olika kristna trossamfund.
Uppmaning till världsledarna: stöd iranska folket och dess motstånd
Talarna betonade att endast det iranska folket kan avgöra landets framtid och lyfte fram kvinnornas ledande roll i motstånds- och proteströrelsen. De uppmanade världssamfundet att isolera regimen och stå på det iranska folkets sida i dess kamp för demokrati.
De unga talarna framhöll att det iranska folket avvisar en återgång till shahens diktatur och strävar efter demokrati. En av de unga talarna från Kanada sammanfattade folkets och demonstranternas strävan efter en demokratisk republik så här:
– Vi kommer inte att byta ut en turban mot en krona eller en diktators son mot en annan. Iran är inget familjearv. Iran tillhör det iranska folket.
Talarna uttryckte också sitt stöd för motståndsenheterna i Iran och NCRI och dess valda president för övergångsperioden, Maryam Rajavi. De uppmärksammade NCRI:s ledande roll i kampen för demokrati och avancera upproret i Iran. De hyllade och lyfte fram motståndsrörelsens förmåga att organisera folket och mobilisera motståndsenheter inne i landet.
I sina tal framhöll de att Maryam Rajavis plan för Irans framtid ligger i linje med det iranska folkets strävan efter demokrati. De ställde sig bakom planen och beskrev den som ett hållbart demokratiskt och politiskt alternativ som erbjuder en iransk lösning på krisen i Iran.
Talarna uppmanade även de samlade världsledarna och världssamfundet att göra mer för att säkra rättvisa och kräva regimens ledare på ansvar. De uppmanade FN och dess medlemsstater att sätta press på regimen för att stoppa alla avrättningar och frige politiska fångar och frihetsberövade demonstranter.
Tal från oppositionsledaren Maryam Rajavi
Maryam Rajavi talade till demonstrationen via videolänk. I sitt tal lyfte hon fram den avgörande roll som motståndsenheterna spelar för att avancera den folkliga frihetskampen. Hon betonade även vikten av internationella insatser för att säkra rättvisa och ställa regimen till svars för grova människorättsbrott.
– Irans plats [i FN] tillhör det iranska folket och deras legitima motstånd för fred, frihet och demokratisk republik, sade hon i en direkt utmaning till regimens delegation och tillade:
– Den beslutsamhet som motståndsenheter, politiska fångar, och demonstranter visar var det iranska folkets budskap till omvärlden. Och deras budskap är det här. De kommer att avsätta den religiösa fascismen som styr Iran oavsett priset.
Den iranska oppositionsledaren utmanade den internationella politiken gentemot Iran i sitt tal. Hon framhöll att underlåtenhet att agera i fråga om mänskliga rättigheter får konsekvenser långt utanför Irans gränser.
– Regimen blir djärvare i sin strävan efter kärnvapen och sitt krigshetsande i regionen varje gång de grova människorättsbrotten möts av tystnad och passivitet, sade hon och avfärdade utländskt krig som ett alternativ.
– En annan lärdom är att lösningen på Irankrisen varken är krig eller utländsk inblandning. Det är i stället det iranska folket och dess organiserade motståndsrörelse som har förmågan och legitimiteten att åstadkomma stora förändringar i Iran.
– Vi uppmanar säkerhetsrådet att hänskjuta regimens människorättsbrott till Internationella brottmålsdomstolen. Vi uppmanar också alla länder att åtala regimens ledare med stöd av principen om universell jurisdiktion.
Maryam Rajavi avslutade sitt tal med att uppmana världssamfundet att erkänna det iranska folkets rätt att avsätta det nuvarande styret. Hon uppmanade dem att även erkänna motståndsenheternas och den nationella befrielsearméns rätt att kämpa mot revolutionsgardet.
Utdrag från andra talare
Förre Natobefälhavaren i Europa, Wesley Clark,
Den pensionerade amerikanska generalen framhöll att NCRI och principmedlemmen Folkets Mojahedin (PMOI) utgjorde en organiserad kraft för politisk förändring i Iran. Han lyfte dessutom fram organisationens förmåga att förmedla information om utvecklingen inne i landet, organisera motstånd och presentera ett alternativt politiskt program och sade:
– Det finns hopp om förändring, och den förändringen drivs av Iranska nationella motståndsråd. Folkets Mojahedin … finns i varje provins i Iran.
USA:s tidigare ambassadör, Carla Sands
Ambassadör Sands betonade att yttre militärt tryck skulle kunna försvaga Teheran, men inte skapa ett hållbart politiskt alternativ. Hon tillade:
– Endast den inhemska kraften i landet kan åstadkomma varaktig förändring och fred. Den varaktiga lösningen ligger i att stödja det iranska folket och dess organiserade motståndsrörelse i att åstadkomma förändring inifrån Iran.
Hon underströk att västerländska regeringar står i dag inför ett tydligt val och sade:
– Välj sida: bödlarna eller de som väntar på att avrättas. En misslyckad diktatur eller ett organiserat demokratiskt motstånd. Det förflutna eller framtiden.
USA:s tidigare särskilda sändebud till Ukraina, Keith Kellogg
Keith Kellogg betonade särskilt motståndsenheterna som en befintlig kraft inne i Iran, snarare än som ett politiskt projekt från utlandet. Han uppmanade iranierna att organisera sig för en provisorisk regering och fria val. Han beskrev också de ökande avrättningarna som ett tecken på regimens osäkerhet snarare än på stabilitet och sade:
– Motståndsenheterna finns i dag i alla Irans 31 provinser. De driver nu på för förändring och följer en strategi som går ut på att tillsammans med folket konfrontera revolutionsgardet.
– Militära angrepp och sanktioner har kraftigt försvagat regimen. Men de kommer inte att leda till förändring. Den förändringen är beroende av det iranska folket.
Iransk-amerikansk aktivist, Zahra Amanpour
Amanpour ställde ärftlig och teokratisk makt mot motståndsrörelsens förslag om en republik baserad på demokrati, politisk pluralism, sekularism, jämlikhet och minoriteters rättigheter. Hon pekade också på kvinnornas framträdande roll i Folkets Mojahedins ledning som en tydlig kontrast till Teheranregimens begränsningar av kvinnors rättigheter.
Hon tog kategoriskt avstånd från en återgång till shahens diktatur och sade:
– Iranierna kämpade inte mot monarkin för att inrätta ett religiöst tyranni. Och lösningen på religiöst tyranni är inte att återskapa monarkin. Det ena systemet säger att makten tillhör shahen eller en högste ledare. Det andra säger att suveräniteten tillhör det iranska folket.
Venezuelanske människorättsaktivisten och musikern, Jonathan Acosta
Acosta länkade iraniernas demonstration till motståndet mot det auktoritära styret i hans eget land. Han sade att många venezuelaner hade rest till New York för att delta i dagens demonstration och stödja det iranska folket. Han uppmanade till ett samarbete med NCRI i arbetet för att få ett slut på avrättningarna.
