Mojtaba Ghotbi, iransk människorättsaktivist
EU:s beslut att formellt placera Irans Revolutionsgarde (IRGC) på listan över terroristorganisationer markerar ett historiskt brott med åratal av eftergiftspolitik. Det är inte bara en juridisk åtgärd – det är ett politiskt och moraliskt ställningstagande som slår direkt mot kärnan i den islamiska republikens maktstruktur.
Revolutionsgardet är inte ett vanligt militärt organ. Det har aldrig varit till för att försvara Irans gränser. Dess verkliga uppdrag har från början varit att skydda den religiösa diktaturen, exportera terrorism och kväsa samhället genom organiserat våld. Det är IRGC som bär huvudansvaret för att protester slagits ned, för att kvinnor och unga fängslats, för att människor dödats på gatorna. Samma organisation driver dessutom ett enormt ekonomiskt nätverk som finansierar både inhemskt förtryck och destabiliserande verksamhet i regionen.
Att EU nu erkänner detta genom att kalla IRGC för vad det är – en terroristorganisation – är därför ett genombrott. Det sänder ett tydligt budskap: man kan inte samtidigt säga sig försvara mänskliga rättigheter och ha ”normala relationer” med ett systems viktigaste förtrycksapparat.
Beslutet slår direkt mot regimens internationella legitimitet. Den islamiska republiken har länge försökt framställa sig som en ”suverän stat som upprätthåller ordning”. Men när dess centrala maktorgan stämplas som terrororganisation faller den bilden samman. Då framstår våldet inte längre som ”intern säkerhet”, utan som systematiskt statsterror.
Strategiska konsekvenser
Ur strategisk synvinkel är detta ett hårt slag mot regimens ryggrad. IRGC kontrollerar stora delar av Irans ekonomi, säkerhetsapparat och politiska makt. När samarbeten, affärer och kontakter med denna struktur kriminaliseras internationellt ökar kostnaderna för att vara lojal. Det kan skapa sprickor inom maktapparaten och försvaga regimens förmåga att finansiera sitt förtryck.
Även för det iranska folket har beslutet stor betydelse. När världens största demokratiska union erkänner att förtryckets huvudverktyg är en terroristorganisation, bekräftar den något som iranierna vet av egen erfarenhet: deras protester är inte ”upplopp”, utan legitima reaktioner på statligt våld. Det stärker oppositionens moraliska och politiska ställning – både hemma och internationellt.
Men faran nu är att beslutet stannar vid symbolik. Om EU menar allvar måste dagens beslut följas av handlingar:
- frysning av IRGC:s tillgångar
- stoppa dess nätverk
- rättsligt ansvar för dess befälhavare
- ett slut på dolda säkerhetssamarbeten, och
- ett definitivt farväl till politiken att blunda i utbyte mot ”stabilitet”.
Stabilitet byggd på terror är aldrig hållbar. När EU nu markerar mot Revolutionsgardet har man tagit ett viktigt första steg. Frågan är om man är beredd att gå hela vägen.
