Den iranska regimen trappar nu upp det inhemska förtrycket i skuggan av konflikten med Israel. Rapporter och uppgifter från landet säger att myndigheterna har arresterat minst 1300 personer sedan kriget bröt ut den 13 juni. Flera andra har också avrättats, anklagade för samarbete och spioneri för Israel och andra fientliga stater.
Samtidigt har regimens parlament gett säkerhetsorganen ökade befogenheter genom en ny, kontroversiell spionlag.
Massgripanden och vägspärrar i Teheran har blivit en del av vardagen, enligt rapporter. Ökade närvaro och tillslag av revolutionsgardet mot folkgrupper i Kurdistan och Sistan och Baluchistan är också en del av regimens strategi att visa kontroll.
FN:s särskilda Iranrapportör har också uttryckt oro över den oproportionerliga ökningen av avrättningar och det växande antalet politiska fångar. Hon lyfter framför allt upp fallet med Ali Younesi.
”Enligt mottagna rapporter fördes han med tvång bort från avdelning 4 i Evinfängelset den 18 juni, och hans familj har sedan dess inte fått någon information om var han befinner sig”, skriver Mai Sato på X och tillägger.
”Jag har tidigare uttryckt allvarlig oro över Younesis 16 år långa fängelsestraff, som kom efter en bristfällig rättsprocess som inte uppfyllde kraven på en rättvis rättegång.”
Regimens repressiva säkerhetsorgan arresterade Ali Younesi, prisbelönad studenten vid Teherans Sharif tekniska högskola i april 2020 tillsammans med en annan prisbelönad fysikstudent, Amir-Hossein Morad.
Ännu en kraftåtgärd för att kväsa uppror: Ny lag mot spionage
Regimens parlament antog dessutom en ny lag mot spionage den 23 juni. Den nya lagen består av nio paragrafer och omdefinierar brottet spioneri i mycket breda och godtyckliga termer. Den klassar dessutom all form av ”underrättelse-, spioneri- eller operativ verksamhet” för Israel eller andra ”fientliga stater” som korruption på jorden. Detta är ett brott som enligt regimens strafflag kan leda till dödsstraff.
Myndigheterna, revolutionsgardet och andra regressiva säkerhetsorganen i landet får därmed ökade befogenheter att slå till mot ”spioner” och ”kollaboratörer”.
Den nya lagen kriminaliserar alla former av opposition och missnöjesyttringar. De som delar nyheter, sprider information och oberoende rapporter om konflikten eller regimens förtryck riskerar nu att bli stämplade som spion eller som säkerhetsrisk och därmed döden.
Enligt lagen är det nu ett brott att ”överdriva” regimens förluster eller sprida falska nyheter. Detsamma gäller om man skickar bilder eller videor till utländska mediekanaler.
Det är även olagligt att delta i obehöriga sammankomster alltså icke godkända av regimen, särskilt under krigstid. Det är också ett brott att delta i diskussioner online som anses sympatisera med ”fientliga stater.”
Vaga misstanke om spionage kan leda till dödsstraff
Under den nya lagens breda definition räcker det alltså med vaga misstanke från en myndighet, en statsman eller ett säkerhetsorgan, som revolutionsgardet. En kommentar på sociala medier om regimens interna kriser eller att skicka bilder från en protest kan nu leda till dödsstraff.
Men mest oroväckande är att lagen gäller också retroaktiv för tidigare handlingar och inte bara framtiden. ”Gärningspersoner” kan undvika straff om man frivilligt rapporterar sig själva till myndigheterna inom tre dagar.
Den nya lagen är därmed inte avsedd för att straffa spioner. Den avser att förebygga och hindra folkliga uppror genom att undertrycka oliktänkande, kontrollera information och stärka regimens grepp om samhället.
Regimens främsta mål: Stoppa en ny revolution
Innan kriget stod regimen inför flera kriser utan utväg. En av kriserna var den fallerande ekonomin. Men den mest akuta var dess handfallenhet inför de ökade folkliga protesterna och strejkerna över hela landet och oförmåga att slå ner dem trots ett ökat statligt nedslag och rekordmånga avrättningar. Regimen var också allt mer isolerad internationell. Samtidigt fick den organiserade motståndsrörelsen, NCRI, ökat erkännande och stöd globalt för sitt motstånd och demokratiska alternativ.
Regimen såg alltså kriget med Israel och en internationell konflikt som sin enda livlina. Den utnyttjar nu konflikten som täckmantel för att kväsa folkliga protester och eliminera det organiserade motståndet.
