Historisk rättegång i Stockholm, Mänskliga Rättigheter, Massaker

Historisk rättegång i Stockholm kan ge rättvisa åt offren för massaker i Iran

Idag börjar den historiska rättegången mot en iransk medborgare för folkrättsbrott, grovt brott och mord i Stockholms tingsrätt. Mannen är misstänkt för massavrättningar i Gohardasht-fängelset i Karaj i Iran under 1988 års massaker.

De två första veckorna består av yrkanden samt sakframställning från åklagarna, målsägandebiträdena och försvaret. Rättegången fortsätter sedan med förhör med målsäganden.

Flera av målsäganden är de som har överlevt massavrättningarna i Gohardasht-fängelset. De har blivit utsatta för tortyr i fängelset av den åtalade mannen och vittnat hans inblandning i avrättningar av medfångar och vänner.

Rättegången kommer att pågå i flera månader fram till april 2022. Närmare 70 målsäganden, vittnen och sakkunniga från olika delar av världen kommer att höras under förhandlingen.

Kammaråklagarna Kristina Lindhoff Carleson och Martina Winslow leder ärendet. Utredningsarbetet har pågått i nästan två år innan de valde att väcka åtal.

Förundersökningen är flera tusen sidor lång och innehåller bland annat detaljerade vittnesmål gällande den åtalade mannens skuld vid massavrättningarna.

”En sommardag som denna för 33 år sedan satt jag i dödskorridoren. Då hörde jag den här mannen kalla in mina vänner till avrättningen. Det är dem jag kommer att tänka på när jag äntligen ska få ge mitt vittnesmål”, säger målsägande Nasrullah Marandi till TT.

FFFI avser att rapportera från rättegången och förhandlingarna under de kommande månaderna.

Tisdagens förhandlingar i Stockholms tingsrätt

Under sakframställningen kräver åklagarna att den åtalade mannen ska utvisas till Iran. Flera målsäganden kräver också skadestånd.

Den åtalade mannen bestrider samtliga anklagelser mot honom. Mannens advokat säger vidare att försvaret inte kan bekräfta Khomeinis fatwa (se nedan) och bestrider vittnenas uppgifter.

Försvaret hävdar även att mannen inte har tillhört någon verksamhet och att det var Folkets mojahedin (PMOI/MEK) som attackerade Iran under Iran-Irak kriget.

Sverige har en skyldighet att utreda

“Folkrättsbrott, eller krigsbrott som det också kallas, är ett av de allra grövsta brotten, både sett internationellt och i den svenska lagstiftningen“, säger Kristina Lindhoff Carleson till Aftonbladet.

“På grund av att Sverige har universell jurisdiktion för folkrättsbrott, har vi både en möjlighet men också en viss skyldighet, att lagföra dessa brott.“

Svensk- och exiliranier håller samtidigt en manifestation och utställning om 1988 års massaker utanför tingsrätten. De hedrade offren och uppmanade internationella samfundet, särskilt FN:s säkerhetsråd, att åtala och ställa regimens ledare till svars för brott mot mänskligheten, särskilt 1988 års massaker på politiska fångar.

FFFI: rättegången i Sverige ett första steg mot internationell utredning

”FFFI välkomnar rättegången som ett stort steg för offrens familjer och de som överlevt denna massaker för att få rättvisa. Den är också ett genombrott för den globala kampanjen att få till en internationell utredning”, sade Mojtaba Ghotbi som kommer att övervaka rättegången för FFFI och tillade.

”Vi förväntar oss att regeringen nu erkänner och fördömer denna massaker som ett pågående brott mot mänskligheten. Sverige har idag ett moraliskt ansvar, om inte juridisk skyldighet, att tillsammans med EU kräva att FN inleder en oberoende utredning av dessa utomrättsliga avrättningar och andra allvarliga MR-brott i Iran med avsikt att lagföra de ansvariga inom regimen, inte minst regimens nya president, Raisi.”

Rättegången i Stockholm är det första i sitt slag

Detta är första gången som en ansvarig för massakern ställs inför rätta. Flera av de ansvariga fortfarande åtnjuter straffrihet och har genom åren blivit belönade med ledande positioner inom regimen och ministerposter.

”Den åtalade personen var, enligt åklagarna, vid den här tiden assistent till den biträdande åklagaren i fängelset i Gohardasht”. Det skriver åklagarmyndigheten i ett uttalande den 27 juli och tillägger.

”Enligt åtalet har han, tillsammans med andra gärningspersoner i fängelset, deltagit i massavrättningarna och misstänks för att uppsåtligen ha berövat livet av ett mycket stort antal fångar som sympatiserade med Mojahedin samt att han utsatt fångar för ett svårt lidande som enligt åklagarna är att bedöma som tortyr och omänsklig behandling.”

”Brott mot mänskligheten blev en del av den svenska brottsbalken först den 1 juli 2014 varför vi i åtalet inte har kunnat använda oss av den rubriceringen då de åtalade gärningarna ägde rum innan dess. Åtalet avser därför rubriceringarna folkrättsbrott, grovt brott och mord”, klargör Kristina Lindhoff Carleson.

1988 års massaker och regimens president, Raisis inblandning

Massakern i regimens fängelser började men en fatwa från regimens dåvarande högste ledare, Khomeini, som beordrade avrättningen av alla fångar som fortfarande stödde iranska oppositionen, Folkets mojahedin (PMOI/MEK).

Dödskommissioner var upprättade i städer runtom i landet, vilka översåg och genomförde massakern. Minst 30,000 politiska fångar var avrättade mellan juli och september 1988. Många av offren var begravda i hemliga massgravar.

En majoritet av offren var medlemmar och sympatisörer till iranska oppositionen, Folkets mojahedin (PMOI/MEK) och deras anhöriga. Anhängare av vänstergrupper i Iran var avrättade i en andra våg.

Regimen har aldrig erkänt denna massaker. Men högt uppsatta regimtjänstemän har genom åren försvarat dessa massavrättningar och inblandning i massakern.

Regimens nuvarande president Ebrahim Raisi var en ledande medlem i Teherans dödskommission. Han översåg därmed avrättningarna i både Evin- och Gohardasht-fängelset, vilket gör rättegången i Stockholm ännu mer aktuellt.

Raisis roll i 1988 års massaker är dokumenterad av FN:s särskilde Iranrapportör, Amnesty samt flera andra människorättsorganisationer och oppositionen, NCRI.

Som tidigare chef för regimens så kallade rättsväsende, är Raisi dessutom delaktig i regimens brutala nedslag mot protester i Iran sedan 2019. Detta omfattar dödandet av 1500 demonstranter och tortyr av tusentals arresterade under de folkliga protesterna i november 2019.

Straffrihet har förvärrat läget för mänskliga rättigheter i Iran

”Det finns en utbredd och systemisk straffrihet i landet för grova människorättskränkningar både historiskt och idag”, sade FN:s särskilde Iranrapportör, Javaid Rehman, i en intervju med Reuters i juni.

”Tillkännagivandet att Ebrahim Raisi kommer att inta presidentposten i Iran istället för att utredas för brott enligt internationell lag, är en dyster påminnelse om det internationella misslyckandet att hantera en kris av systematisk straffrihet i Iran.”

Det beklagade Amnesty i ett uttalande den 19 juni efter att regimen förklarade Raisi som vinnare i skenvalet i Iran.

Amnesty betonade samtidigt att Raisi måste utredas för brott mot mänskligheten mot bakgrund av hans dokumenterade inblandning i 1988 års massaker.

Generalförsamlingen uppmärksammade massakern och uttryckte oro över dessa massavrättningar i sin resolution om mänskliga rättigheter i Iran i december 1988. Internationella samfundet, säkerhetsrådet, MR-rådet och Generalförsamlingen valde dock att inte agera.

FN:s misslyckande ”att agera hade förödande inverkan på överlevarna och familjerna samt på den allmänna situationen för mänskliga rättigheter i Iran … [Detta] uppmuntrade [dessutom] Iran att fortsätta att dölja offrens öde, vilseleda och förneka, en strategi som fortsätter än idag”, skrev sju särskilda rapportörer från FN i ett gemensamt brev till regimens president den tredje september förra året.

Uppmaning till internationell utredning

FN:s tidigare särskilda Iranrapportör, Asma Jahnagir, tog upp massakern återigen i sin rapport i augusti 2017.

Hennes efterträdare, Javaid Rehman, manade i juni till en oberoende utredning av 1988 års massaker på tusentals politiska fångar.

”[Vi] har samlat bevis och vittnesmål genom åren … [Vi är] redo att dela dem om FN:s MR-råd eller andra organ inrättar en opartisk utredning. Omfattningen av avrättningar som vi hör antyder att det var en del av en politik som [staten] förde … Det var inte bara en person”, sade han till Reuters och tillade.

”Jag tror att det är dags och det är väldigt viktigt nu när Raisi är den (valda) presidenten att vi börjar utreda vad som hände 1988 och individernas ansvar. En utredning ligger i Irans intresse och skulle ge [offrens] familjer ett avslut.”

Amnesty beskriver 1988 års massaker i Iran som ett pågående brott mot mänskligheten. FN:s MR-experter har också påpekat att dessa utomrättsliga massavrättningar utgör ett möjligt brott mot mänskligheten.

Parlamentariker världen över tillsammans med Amnesty har uppmanat till en internationell, oberoende utredning av denna massaker för att få ett slut på den straffrihet som råder i Iran samt för att åtala och lagföra de ansvariga.