Opinion

Dödsstrafflagen i politisk mening i Iran

Internationella människorättsorganisationer bland annat Amnesty International utropade den 10 oktober 2002 till den internationella dagen för kampen mot dödsstraff i syfte att avskaffa dödsstraffet.

Det internationella samfundet, särskilt FN, har upprepade gånger rapporterat om höga antal avrättningar och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran. Situationen är så allvarlig att FN har utsett en särskild rapportör för landet. Generalförsamlingen och FN:s MR-råd har fördömt den iranska regimen 65 gånger för att ha kränkt mänskliga rättigheter.

Varför avrättar den iranska regimen fortfarande trots sin förödande politiska situation?

Den stora mängden avrättningar i Iran är politisk innan den har en juridisk karaktär. Syftet med avrättningarna är att upprätthålla prästerskapets styre. Enligt prästerskapets grundare Khomeini är ”upprätthållande av systemet det mest obligatoriska” och mullorna gör sitt bästa för att upprätthålla sitt envälde. En regering som är demokratisk och förlitar sig på folkets röster behöver inte genomföra avrättningar för att den ska överleva. Den iranska regimen står i konflikt med det iranska folket och måste följaktligen undertrycka och avrätta folket för att det ska överleva.

Utförande av avrättningar är den mest brutala typen av regeringsmord.

”Seger genom terror” 

Idag är terror synonym med ”våld och mord ”. Med andra ord är ”terror” hemligheten bakom segern för iranska regimens ledare. Faktum är att avrättningar i Iran inte är för rättvisans skull utan för att fortsatta styret av Khameneis kalifat och för att bevara det islamofascisistiska systemet. Utförandet av avrättningar har varit ett sätt att säkerställa regimens överlevnad i fyrtio år.

Den iranska regimen har de högsta avrättningarna av narkotikabrott och lovar att bekämpa narkotika. En parlamentsledamot, Hassan Norouzi, avslöjade att en av landets stora smugglare blev arresterad för att ha haft 20kg opium och att cirka 300 personer hade kontaktat myndigheterna för hans frisläppande. Landets handlare tillhör regimen och dessa avrättningar är endast för att upprätthålla systemet.

Ett annat exempel var 16-årigen, Farhad Ghezel, anklagad för att ha dödat en Basiji, medlem från revolutionsgardet repressiva civilstyrka. Även om han skulle blivit avrättad enligt regimens lagar hade offrets familj samtyckt till och avrättningen borde inte ha skett enligt samma lagar. Det hade avvisats, men med ingripande från Khameneis kontor hade de sagt att denna person måste avrättas, om han inte avrättades skulle folk döda alla Basijier.

Den stora mängden avrättningar i på 1990-talet och 1988 års massaker var för att upprätthålla systemet. Sådana avrättningar är faktiskt mord. Iranska mullorna utför mord genom lagligt avrättande för att skapa den största mängden rädsla och terror.

Iranska nationella motståndsrådets (NCRI)

Maryam Rajavi, den valda presidenten för det nationella motståndsrådet, sade om regimens avrättningar: ”Mullornas syfte är att skrämma folk för att förebygga sociala protester. Regimen överlever genom avrättningar, eftersom om den inte fanns några avrättningar kunde ingenting förhindra folkets ilska att explodera. Hur kan mullorna beröva människor sin frihet om det inte finns några avrättningar?

Maryam Rajavi tillade:”I ett Iran fri från mullornas förtryck följer vi avskaffande av dödsstraffet och avskaffande av alla former av grymma straff.”

Sommaren 1988 avrättades över 30.000 politiska fångar med Khomeinis Fatwa vilket Amnesty international fördömde som ett pågående brott mot mänskligheten. Hur och var begravdes offren är fortfarande okänt för deras familjer. Familjer kräver åtal för massakerns förövare, av vilka många bildar iranska regimens nuvarnade regering. 

Att blunda för 1988 års massaker och vara tyst för detta brott i det tjugonde århundradet är detsamma som att delta i dessa massavrättningar.

Afsaneh Oskouei 2019 -10-11