Engagemang

Exiliranier firar 39:e årsdagen av den folkliga revolutionen i Iran

Exiliranier och ungdomar från Sverige, Europa och Nordamerika firade den 39:e årsdagen av 1979 års folkliga revolution i Iran med en stor sammankomst i Paris på lördagen.

Deltagarna hedra minnet av de martyrer som gett sina liv för Irans frihet under de senaste 40 åren, från 1979 års revolution, som avsatte Shahens diktatur, fram till dagens folkliga uppror.

Iranska nationella motståndsrådet, NCRI:s valda president, Maryam Rajavi, var sammankomstens huvudtalare.

”Det modiga upproret mellan december och januari samt de efterföljande protesterna över hela landet bevisar att iranska folket inte är nöjda förrän prästerskapet har avsatts i sin helhet”, sade Maryam Rajavi i sitt anförande.

Hon påpekade i sitt tal att kvinnor i Iran har vägrat ge efter för prästerskapets kväsning trots 39 år av systematiskt förtryck och påtvingande av obligatorisk klädkod.

”Kvinnor och den unga generation, som leder dessa protester, är garanter för att upproret fortsätter”, tillade hon.

”Vi kräver en omedelbar frigivning av alla som frihetsberövats i samband med upproret. Vi kräver även yttrande- och mötesfrihet samt ett omedelbart avskaffande av kvinnoförtryck och den obligatoriska klädkoden”, tillade Maryam Rajavi, med hänvisning till sitt anförande i Europarådets parlamentariska församling i januari.

”Prästerskapet facit efter fyra årtionden vid makten kan sammanfattas i fem ord. Massmord, plundring, förödelse, kvinnofientlighet samt export av fundamentalism och terrorism”, tillade hon.

”Vårt budskap till de som arbetar för regimens repressiva organ är vägra att distansera er från dessa bödlar. Det är en skam att tjäna dessa kriminella styrkor. Vägra detta. Det är värdigare att leva i fattigdom och nöd. ”, tillade hon med hänvisning till regimens brutala kväsning av de folkliga protesterna.

Andra talare var ungdomar från diasporan däribland flera som nyligen flytt regimens förtryck i Iran. De berättade om sina aktiviteter mot prästerskapet, regimens förföljelse av aktivister, tortyr och de grymma förhållandena i prästerskapets fängelser.

Talarna uttryckte sitt stöd för folkets fortsatta regimkritiska protester och deras krav på ett regimskifte. De lovade att stå med folket och stödja dem för att de ska vinna kampen för ett fritt och demokratiskt.