Opinion

Mänskliga rättigheter och Irans likgiltighet mot ännu en FN-resolution

Den 10 december varje år firas människorättsdagen världen över. Den här dagen betyder ingenting för iranska regimen, som är en av de ledande kränkarna av mänskliga rättigheter. Den 14 november fördömde FN: s generalförsamlingens tredje kommitté den iranska regimen för 64: e gången. Det internationella samfundet skällde ut den iranska regimen för sitt mänskliga rättighetsrekord.

Resolutionen är ett detaljerat dokument och uppmanar regimen ”att ta itu med de misär situationen i fängelserna, för att eliminera nekandet av tillgång till adekvat medicinsk behandling och den medföljande risken för dödsfall som fångarna står inför”.

Det talar om att sluta med ”omfattande och allvarliga begränsningar i lag och i praktiken om rätten till yttrandefrihet, åsiktsfrihet, förening och fredlig församling, både på sociala medier och annat”, liksom ”trakasserier, hot och förföljelse av politiska motståndare, människorättsförsvarare, kvinnors och minoritetsrättighetsaktivister, arbetsledare, studentaktivister, akademiker, filmskapare, journalister, bloggare, användare av sociala medier och sociala medier, webbsite administratörer, religiösa ledare, konstnärer, advokater och personer tillhörande till erkända och okända religiösa minoriteter och deras familjer ”.

Den uppmanar den iranska regimen att ”frigöra personer som vederbörligen fängslats för det legitima utövandet av dessa rättigheter” och att ”överväga att upphäva orimliga stränga straff, däribland dödsstraff och långvariga intern exil, för att utöva sådana grundläggande friheter och att sluta repressalier mot enskilda personer, inklusive för att samarbeta med FN: s människorätts instanser. ”

Resolutionen vill också att regimen ”i lag och i praktiken eliminerar alla former av diskriminering och kränkningar mot kvinnor och flickor” och ”mot personer som tillhör religiösa, etniska, och andra minoriteter.”

Omedelbart efter det att resolutionen antogs Irans FN-representant – närvarande vid sessionen – kallade det en ”politiskt motiverad resolution”, som alla 63 andra resolutioner som kom innan. Även om det är en ädel gest från det internationella samfundet att komma fram till en sådan resolution mot den religiösa regimen varje år, men ett sådant icke-bindande och tandlöst dokument för oss ingenstans med denna grymma och inhumana regim. Om det skulle kunna backas upp av FN: s säkerhetsråds reprimand skulle det vara något som den iranska regimen inte kunde ignorera.

Den genomsnittliga iranska medborgaren måste stå upp mot en rad säkerhetsstyrkor när han sätter sin fot på gatorna. Människor är bevakade överallt och knappast finns något privat område utanför kontrollerna. Konstant rädsla för att bli övervakad går djupt i varje persons själ.

 

Högsta antal avrättningar per capita

Ironiskt nog stöds anklagelserna om MR påståenden av iranska parlamentets ledamöter. Den 23 november Mehr den statliga nyhetsbyrån, rapporterade att Hassan Norouzi medlem i det iranska parlamentet i en chockerande bekännelse sade: ”5000 interner i åldrarna 20–30 år är på dödslista. De flesta är första gång narkotikamissbrukare ”.

Mohammad Hazratpour, en annan ledamot i parlamentets juridiska och rättsliga kommitté, rapporterade enligt uppgift om dödsdömda fångar den 21 augusti 2016: ”För närvarande finns 4500 dödsdömda fångar vars fall är obestämda. För att lösa problemet måste vi utarbeta en lösning. ”

Samtidigt talade Zaid Ra’ad al-Hussein vid den 36: e sessionen i FN: s råd för mänskliga rättigheter i Genève den 11 september. ”Iran är också landet med den högsta antal rapporterade avrättningar per capita. Många av dessa är knarkrelaterat som inte räknas till ”det mest allvarliga brott” enligt internationell rätt. Sedan årets början har minst fyra barn avrättats och åtminstone 89 andra barn är i väntan på verkställandet av sin dom. ”

Vissa i väst hoppades att med kärnvapenavtal som undertecknades med den iranska regimen alltså Joint Comprehensive Action Plan (JCPOA) skulle det bland annat leda till en förbättring av bland annat mänskliga rättigheter. President Hassan Rouhani försökte framstå som en mästare av ”moderation” och medfödd människorättsförsvarare, men han misslyckades totalt. Under Rouhanis första mandatperiod överskred antalet avrättade 3500, som är mycket värre än sin föregångare.

Amnesty International anger i sin senaste rapport, ”Iran betraktar människorättsförsvarare som” statens fiender”.” Det avslöjar att under Rouhanis första mandatperiod intensifierades kränkning av de mänskliga rättigheterna i en aldrig tidigare skådad takt. ”Irans rättsliga och säkerhetsorganisationer har utövat ett ont tillslag mot människorättsförsvarare sedan Hassan Rouhani blev president i 2013 och demoniserar och fängslar aktivister som vågar stå upp för människors rättigheter.”

 

Massaker av politiska fångar

Massakern av 30 000 politiska fångar under sommaren 1988 i regimens fängelser har lämnat en varaktig inverkan i iraniers hjärta och själ. Åren efter 80-talets massaker av politiska fångar i Iran, vågade vissa av offrensfamiljer att kliva fram och dela med sina fruktansvärda berättelser.

Förra månaden släppte Voice of America (VOA) ett videoklipp av nyligen funna familjer i norra Iran som var tvungna att begrava fem av sina söner tillhörande oppositionsgruppen Folkets Mojahedin (PMOI) – i deras bakgård eftersom IRGC hindrade dem från att jordfästa dem i offentliga kyrkogårdar i 1983.

Asma Jahangir, FN: s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Iran, i år tog upp 1988 massakerns fall två gånger i sin rapport för första gången. I sin rapport betonade hon behovet av en undersökning av fallen och ett ”avslut till offrens familjer”.

I ett djärvt drag startade Amnesty International en ny kampanj för 2018: ”Rättvisa för Iran.” Det kräver en undersökning av massakern av politiska fångar i 1988 i Iran. Att hålla den iranska regimen ansvarig för brott som begåtts under 80-talet, inklusive några av dess högsta tjänstemän (vissa fortfarande innehar inflytelserika ämbeten) – skulle skicka ett tydligt budskap om att brott mot mänskligheten aldrig kommer att gå icke bestraffad. Det måste begripas att avrättning genom hängning, många i allmänna platser, blivit vanliga i Iran bara efter massakern av politiska fångar i 80-talet, som tyvärr lockade väldigt liten uppmärksamhet utanför landet.

En oberoende sanningskommission om massavrättningar av politiska fångar under slutet av 80-talet är den rätta vägen att gå. Irans högsta ledare Ali Khamenei borde utan tvekan ha en särskild plats i främsta raden i en internationell brottmålsdomstol.

 

 

Reza Shafiee (@shafiee_shafiee) är medlem i iranska nationella motståndsrörelsens utrikeskommitté.