Opinion

Iranavtalets framtid bör inte förbise mänskliga rättigheter i Iran

En av de högprioriterade frågorna efter Donald Trumps seger i amerikanska presidentvalet är Iranavtalets framtid. Tillsammans med världens fem andra stormakter kom parterna förra året överens om att Iran skulle begränsa sitt kärnteknikprogram i utbyte mot sanktionslättnader.

Under sin valkampanj riktade Trump hård kritik mot Obamas uppgörelse. Han beskrev den som USA:s sämsta avtal genom tiderna,det värsta som en amerikansk president någonsin förhandlat fram. USA:s kommande president lovade att bryta avtalet från första dagen eftersom det öste pengar över Teheran utan att helt avveckla dess kärnteknikprogram.

Löftet har gjort förespråkare för Iranavtalet nervösa. De mest ivriga förespråkarna lyfter fram uppgörelsen som en möjlighet att kompromissa med Teheran i andra frågor. Andra hävdar att ett nytt krig står i horisonten om USA överger avtalet nu. Iranska regimen i sin tur påstår att Trump inte kan överge överenskommelsen eftersom den är ett multilateralt avtal uppbackat av säkerhetsrådet.

Kritiker, framför allt i kongressen, avfärdar Teherans påstående som har delvis stöd från EU. De menar att överenskommelsen inte är något fördrag utan en uppgörelse mellan Teheran och president Obama i första hand. En del av kritikerna siktar på att stärka det nuvarande avtalet med stöd från republikanerna som har majoritet i kongressen. Andra kritiker vill överge den nuvarande uppgörelsen helt och återinföra straffåtgärderna för att tvinga Teheran till omförhandlingar.

Oavsett vilket alternativ den kommande presidenten Trump väljer, är det viktigt att han inte begår samma misstag som president Obama.

President Obamas beslut att avlänka Teherans människorättskränkningar och stöd för terrorism från kärnteknikförhandligar lät iranska regimen ta hans Iranpolitik som gisslan. Detta skadade hans övergripande Mellanösternpolitik, ökade kaoset i denna region och förlängde prästerskapets grepp om makten. Samtidigt växte både arabländernas oro och det folkliga missnöjet i Iran.

Dessa två verkligheter gör att Trump-administrationen bör fokusera på de farhågor som president Obama valde bort. Sverige och EU bör välkomna och stödja en sådan förändring för att en fortsättning av dagens eftergiftspolitik gentemot Iran vore ett hårt slag mot iranska aktivister och oppositionella i och utanför landet.

Detta eftersom de har efter decennier av förtryck bestämt sig att hålla iranska regimen och dess ledare ansvariga för deras brott mot mänskliga rättigheter.

Två av dessa är samvetsfången Maryam Akbar Monfared och människorättsaktivisten Mansoureh Behkish som krävt sanningen om sina syskons avrättningar i samband med 80-talets massavrättningar av politiska fångar i Iran. Maryam, som redan avtjänar ett sex års fängelsestraff, har lämnat in ett klagomål och krävt att myndigheterna ska identifiera och åtala de ansvariga. Mansoureh har framfört samma krav genom fredliga aktiviteter i Iran.

Amnesty International varnade i två separata kampanjer i november för att iranska myndigheter har utsatt bägge aktivisterna för trakasserier och hot.

Enligt Amnesty riskerar de nu ytterligare straff för brott mot den nationella säkerheten endast för sina krav på rättvisa och vad som hänt deras syskon.

Amnestys kampanjer uppmanar iranska myndigheterna att omedelbart frige Maryam samt släppa de grundlösa anklagelserna mot Mansoureh.

När modiga iranska aktivister riskerar livet och hårda straff för att framföra sina legitima krav så måste den fria världen, i synnerhet Sverige, stödja dem.

Oavsett Trumps Iranpolitik och kärnteknikavtalets framtid kan Sverige ta ledningen internationellt och utnyttja sitt ordförandeskap för att ta upp och stödja kraven på rättvisa från Maryam, Mansoureh och tusentals andra iranska familjer i FN:s säkerhetsråd.

Antalet avrättningar och offentliga hängningar i Iran fortsätter att öka så länge regimens ledare åtnjuter straffrihet.

Sverige, som nästa år tar över ordförandeklubban i FN:s säkerhetsråd, kan stoppas dessa avskyvärda kränkningar genom att tillsammans med sina allierade sträva för att förbrytare i Iran ställs till svars i en internationell domstol.

Massud Kiani
Människorättsförsvarare och aktiv i Förenade Föreningar för ett Fritt Iran (FFFI)