Regimen vacklar – men det internationella samfundet missade tillfället att stoppa Iran från att förvärva atombomben, skriver Morteza Sadeghi, i en debattartikel i Göteborg-posten på fredag.
Efter 18 månaders förhandlingar bakom stängda dörrar och 13 års diplomati har den iranska regimen och världens sex stormakter nått en slutgiltig överenskommelse som sägs begränsa prästerskapets möjligheter att framställa kärnvapen i utbyte mot sanktionslättnader. En vecka efter kärnteknikavtalet mellan den iranska regimen och stormakterna betonade prästerskapets högsta andlige ledare, Ali Khamenei, att den Islamiska republiken kommer fortsätta stödja sina bundsförvanter i Libanon, Irak, Syrien, Palestina, Bahrain och Jemen.
Misstolkad historia
Vissa kan se dessa eftergifter med Teheran som ett försök av Obama-administrationen att säkerställa Irans samarbete för att motverka och besegra den smygande faran av en islamistisk fundamentalism. Men det är att misstolka regimens historia och uttalade avsikter. Avtalet kommer då den alltmer bräckliga regimen vacklar från en mängd olika kriser. Under sådana omständigheter skulle de sex stormakterna USA, Kina, Frankrike, Ryssland, Storbritannien plus Tyskland tvingat regimen att överge sitt kärnvapenprojekt. I själva verket har det internationella samfundet förlorat ett utmärkt tillfälle att stoppa regimen från att förvärva atombomben.
En annan sak som gått obemärkt förbi under dessa förhandlingar är alla år av lidande och fattigdom som det iranska folket fått utstå. Under den så kallade ”reformvänlige” Hassan Rohani har mer än 1 500 människor avrättats sedan han blev president för två år sedan. Lärare och sjuksköterskor protesterar på gatorna i iranska städer för att få ut sina sedan flera månader obetalda löner. Dessutom har ledaren för det iranska lärarförbundet satts i fängelse.
Folket önskar demokrati
Den iranska oppositionens nationella motståndsråd (NCRI) avslöjade 2002 för första gången den iranska regimens hemliga kärnkraftsprojekt i Natanz och Arak för att hjälpa till att skydda världsfreden. Maryam Rajavi, president i NCRI publicerade nyligen en artikel i tidningen Forbes där hon sätter fingret på det faktum att folkets uppror under 2009 visade att människorna i Iran ville utveckla ett system för demokrati, tolerans och pluralism.
Svenska internationella företag kommer att göra sina affärer med den iranska regimen. Majoriteten av de 100 000 iranier som bor och jobbar här och som känner Sverige som sitt andra hemland, vill att respekten för de mänskliga rättigheterna ska gå före de ekonomiska relationerna med regimen. Sverige har tidigare visat att de mänskliga rättigheterna är en prioritet.
Morteza Sadeghi
människorättsaktivist
