Mänskliga Rättigheter

Iran hänger 10 narkotikahandlare

10 personer avrättades på måndagen i ett fängelse i huvudstaden Teheran för påstådda narkotikabrott. Dödsstraffen verkställs av prästerskapet trots upprepade uppmaningar från Amnesty International om att stoppa alla avrättningar genom hängning i landet. Avrättningar genom hängning på offentliga platser enskilt eller i grupp utnyttjas av regimen i ett försök att sprida skräck i samhället.

Tre fjärdedelar av avrättningarna i Iran sker just för narkotikabrott och narkotikasmuggling.

Amnesty rapporterade den 9 oktober 2012 att 344 personer hade avrättats sedan början av året i Iran, de flesta för narkotikabrott. Iran är det land i världen som avrättar flest personer per capita och är strax efter Kina i listan över länder som avrättningar flest individer.

Landets lagar när det gäller narkotikabekämpning “garantera inte rätten till en rättvis rättegång” och berövar i synnerhet den åtalade rätten att överklaga sitt straff, enligt Amnesty International.

Trots det stora antalet avrättningar för narkotikarelaterade brott får iranska regimen stora summor i bistånd från FN, EU och enskilda länder för att kunna bekämpa narkotikaproblemen i landet. Biståndsgivarna bidrar bland annat med spårhundar och kriminaltekniska laboratorier.

2007 var en delegation från iranska regimen på officiellt besök i Sverige.

Riksdagsledamoten Alice Åström (v) påpekar i en skriftlig fråga till utrikesministern Carl Bildt (M) den 29 november 2007 att “syftet med delegationsbesöket var att det skulle handla om narkotikabekämpning. Delegationen ska ha besökt Österåkeranstalten, där det finns uppgifter att man tog anteckningar om interner med iransk bakgrund. I delegationen ingick polischefen i Teheran, Ahmed Reza Radan, som förklarat att alla som är emot den sittande regimen ska avrättas. I sin egenskap av polischef i Teheran är han ytterst ansvarig för de omfattande och grova brott som begås mot mänskliga rättigheter i staden”.  Hon frågar utrikesministern vidare om vad han avser att “göra för att i framtiden förhindra den typ av besök som nu ägt rum?”

Den femte december 2007 svarar utrikesministern med att “besöket som Alice Åström refererar till var ett studiebesök som initierades av UNODC, FN:s organ mot narkotika och organiserad brottslighet. Utrikesministern påpekar att ”UNODC spelar en viktig roll för samordningen av det internationella samfundets insatser i syfte att bekämpa narkotikaproduktionen i och smugglingen från Afghanistan, där över 90 procent av världens opium produceras.”

Utrikesministern svarar även att “smuggling och missbruk av narkotika är ett stort problem i regionen kring Iran liksom i Europa. En stor del av den afghanska narkotikan har Europa som slutdestination och smugglas bland annat via Iran. Europeiska unionen och Sverige har sedan länge ett väl utvecklat samarbete med UNODC. Det ligger i vårt och Europas intresse att verka för att staterna i regionen, framför allt Afghanistan, Pakistan och Iran, tar sig an narkotikaproblematiken på ett ansvarsfullt sätt. EU har därför identifierat narkotikabekämpning som ett område där dialog även med Iran bör eftersträvas. Mot denna bakgrund hörsammades förfrågan från UNODC om ett iranskt studiebesök, för att ta del av svenska erfarenheter av hantering av narkotikarelaterade problem. Urvalet av deltagare i studiebesöket gjordes av UNODC.”

Carl Bildt tillägger att “det faktum att Sverige och EU eftersträvar en dialog med Iran och andra stater i regionen på narkotikaområdet påverkar på intet sätt den mycket kritiska position som Sverige och EU intar när det gäller de allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som sker i Iran. Sverige och EU framför ofta stark kritik mot Iran mot bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta skedde för svensk del senast den 21 november, när Sveriges nyanlände ambassadör träffade Irans utrikesminister Mottaki. Utgångspunkten för Sveriges och EU:s politik gentemot Iran är att en kritisk dialog har större utsikter att påverka Iran än isolering.”

Enligt Amnesty International avrättade iranska regimen 335 personer i 2007, 346 i 2008, 388 i 2009, 253 i 2010 (varv 172 för narkotikabrott) och 488 i 2011, de flesta för narkotikarelaterade brott.

EU:s utrikesministrar förde upp Ahmad Reza Radan och flera andra högt uppsatta personer för regimens repressiva organ på sin sanktionslista i april 2011.

Som skäl till att straffa Radan skriver EU att ”RADAN Ahmad-Reza, Ställföreträdande chef för Irans nationella polis. I egenskap av ställföreträdande chef för den nationella polisen sedan 2008 bar Ahmad-Reza Radan ansvaret för misshandel, mord samt godtyckliga arresteringar och frihetsberövanden av demonstranter som utfördes av polisstyrkorna.”