Situationen för exiliranier i Ashraf-lägret i Irak har förvärrats. Lägret som ska stängas har isolerats från omvärlden och restriktioner på mat och mediciner införts. Nu varnas för en hotande humanitär katastrof.
– Min far sitter i lägret så det är klart jag är orolig. Skickas de tillbaka till Iran är det våld, tortyr och fängelse som väntar dem, säger 31-årige Massud Kiani till TT.
Lägret upprättades av Folkets mujahedin på 1980-talet. Gruppen är i opposition mot iranska myndigheter och har motsatt sig både shah-regimen och ayatolla-väldet. Iraks president Jalal Talabani som betecknar Folkets mujahedin som en terroristgrupp har beslutat att lägret ska stängas i år. Men många är kritiska till beslutet.
Det kan bli ett nytt Srebrenica, det handlar om brott mot de mänskliga rättigheterna. Människorna måste beskyddas tills man kommer fram till en godtagbar lösning. EU:s förslag är en realistisk sådan, säger Parviz Khazai, nordisk representant för Irans nationella motståndsråd (NCRI) en paraplyorganisation där Folkets mujahedin ingår.Nyligen hölls ett stort möte i Paris med flera kända amerikanska politiker och europeiska parlamentariker från ett 40-tal länder. Då presenterades en deklaration som uppmanade FN, USA och EU att ge skydd åt Ashraf och tillsätta en oberoende utredning kring händelserna i april då irakiska säkerhetsstyrkor genomförde en blodig räd som krävde 34 människors liv.
En EU-delegation som ville besöka Ashraf strax efteråt stoppades. Lägret som står under militär bevakning har isolerats och få utomstående släpps in.
EU-parlamentet antog i maj en resolution där man kräver ett tillbakadragande av militären, att invånarna ska få tillgång till sjukhus och att isoleringen hävs.
Dessutom föreslås att invånarna under en övergångsperiod ska stå under beskydd från FN och USA och under denna tid få möjlighet att bosätta sig i ett tredje land som USA, Kanada eller i Europa.
Enligt uppgifter ska svenska medborgare finnas i lägret.
– Jag vet att det finns flera som har sina föräldrar där inne, det råder en stor osäkerhet eftersom det är svårt att få veta vad som händer. Man känner sig maktlös, säger Kiani.
Läs artikeln publicerad på DN:s webbsida, klicka här.
