Iranska upproret: Det här är början på slutet

Iran kommer aldrig att återvända till det förflutna

På den tionde årsdagen av det iranska folkets uppror den 9 juli 1999 (18 tir), har gatorna i Teheran och andra städer varit återigen platserna av intensiva sammandrabbningar mellan människor från olika sociala sektorer och demografi, som bemötas av den iranska regimens speciella styrkor.

CNN rapporterade att de huvudsakliga slagorden var "Död åt diktatorn" och "Död åt Khamenei”, med hänvisning till mullornas ”högste ledare”. Tidigare, hade regimens styrkor svärmat på gatorna för att möta eventuella protester, medan regimens myndigheter hade sagt sig att allt är under kontroll och ingenting kommer att hända den 9 juli.

Men, vad uppstod ytterligare en gång är att regimen på allvar har missräknat iranska folkets beslut om att komma med demokratiska förändringar. Faktiskt är det början på slutet för det mullornas regim och Iran ska aldrig återvända till det förflutna.

Rapporter som kommer från inre Iran avslöjar att brutaliteten och våldet som begicks av regimens kravallstyrkor den 9 juli var aldrig tidigare skådade. Men ändå mot av sådan vildhet, har iranska folkets beslut mot kulor, tårgas och batonger varit fast som stål.

Verkligheten är det att rädsla har varit en byggnad men folket är nu beslutsamt att vägra känna igen hinder på vägen mot att få frihet. De försvarade sig tomhänta, men hade varit högt motiverad. De hjälpte varandra när regimens agenter gick till attack mot dem, och rusade för att rädda de sårade. På en gata i Teheran, hjälpte folket till att fria en ung kvinna som hade gripits av paramilitära Bassij agenter.

9 juli visades bilder hur obeväpnade människor segrat över Bassij och revolutionära gardets väpnade agenter. Regimen var inkompetent att förhindra protester, trots att de hade lagt alla sina styrkor på beredskap.

I omständigheter, när den styrande diktaturen har tagit bort journalister från platsen och folket förhindras från att öppet ta bilder eller spela in videor av händelser på gator, använder den yngre generationen dagens teknik som Twitter och Facebook, och skickar videoklipp till TV-stationer och därigenom engagerar iranska folkets vänner i andra länder i dess svåra situation och delar bilder av regimens brutala förtryck med resten av världen.

När nyheten om försäljning av Nokias teleavlyssnings teknik till Iran kom ut, diskuterades det av många som kritiserat företaget för att sälja utrustning till diktatorer. Det finns ett stort antal människor på webben som sänder meddelanden till det iranska folket dagligen och uppmuntrar dem till att stå emot regimens angrepp.

Mot bakgrund av allt detta kan det sägas med förtroende att det är dags att avvisa påståenden av dem som fortfarande erbjuder en dialog med de kriminella mullorna. Världens opinion är emot samtal med det ondskefulla styret i Iran. Händelserna under de senaste fyra veckorna har även visat att det iranska folket inte vill ha någonting från västvärldens regeringar utom neutralitet. Det iranska folket kommer att sätta sina ställningar mot den iranska regimen på egen hand. De ber endast om att det internationella samfundet antar en neutral hållning när det gäller konflikten mellan sittande regimen och folket i Iran.

Iraniers begäran är ett omfattande sanktioner mot regimen och avbrytning av diplomatiska förbindelser med dem. De kräver även ett förbud mot utländska besök av den iranska regimens representanter. Dessa relationer gynnas endast den iranska regimen och dess mest extremistiska fraktioner, särskilt Ali Khamenei, regimens högste ledare, och Mahmoud Ahmadinejad, mullornas president.

Iranska folkets begäran är ett ogiltigförklaring av regimens valfusk och innehav av ett fritt val enligt FN: s övervakning och i sammanhanget med folksuveränitet.

Maryam Rajavi, den valda presidenten för iranska motståndet, uppmanade G8-ledarna i ett budskap om det iranska folkets upprop och sade: "Jag hoppas att G8-ledarna hör skriken av den iranska nationen. Tiotusentals iranier har fyllt gatorna runt Iran för att uppmana till ett slut på förhandlingar och eftergiftspolitiken med mullorna. Det iranska folket anser att de fortsatta förbindelserna med denna olagliga regim som helt oacceptabelt.

Detta servar som en varning till västerländska länder, att även om de inte oroas om det iranska folket, borde de åtminstone vara orolig för sitt eget folk och intressen. Hur skulle en regim som behandlar sitt folk på det sättet behandlar människor i andra länder när det är dags?