Jag saknar det land jag aldrig besökt

Publicerad: 5 mars 2009

När jag var på väg till skolan idag såg jag en enorm lyftkran som lyfte upp ett gigantiskt betong block, en ung kvinna som släppt ner sitt vackra hår över axlarna och så lade jag märke till skolans vackra stengolv.

Ingen av dessa fenomen är så märkvärdiga här i Sverige allt detta är en självklarhet, men det är det inte i Iran.

I Iran används lyftkranen för att hänga folk som har stått emot regimen. Den unga kvinnan är tvungen att dölja sitt vackra hår bakom en slöja och om hon inte gör det så kommer hon att bli stenad med liknande stenar som vi har som stengolv här i skolan.

Fästen FN har kommit med 59 anmärkningar om att Iran strider mot de mänskligheterna så gör ingen någonting åt det.

Alla andra länder blundar för Irans handlingar detta beror på att de bryr sina egna ekonomier och Iran har mycket av det efterfrågande ”svarta guldet”.

Allt det här gör mig vansinnig och jag blir mer och mer förbannad varje dag. På grund av denna regim har jag aldrig träffat min släkt i Iran.

Jag har aldrig stått på persisk marken eftersom jag bär samma efternamn som min far. Han var tvungen att fly från sitt hemland för att han var kritisk mot ledarna i landet, för att han trodde på yttrandefriheten, för att han trodde på ett fritt land.

Jag kommer fortsätta att vara arg tills lyftkranarna börjar att används på rätt sätt, tills det blir jämlikhet och slöjan inte är obligatorisk, tills jag inte bara i mina drömmar känner doften av mina förfäders hemland och den underbara känslan att få famna om min mormor.

Skriven av Sam feb-09