|

Gösta Grönroos, fiosof i Stockholms universitet ställde frågor till det
svenska regeringen.
Varför får
Irans utrikesminister med kort varsel en inbjudan att besöka Sverige och
att träffa utrikesministern, vice statsministern och utrikesutskottet?
Vad är
dagordningen för dessa möten? Vad ska besöket uppnå? Varför äger besöket
rum just nu?
Det är inte lite ironiskt att Manouchehr
Mottaki på initiativ av ett fredsforskningsinstitut tillåts breda ut sig
om just freden. Vems fred, vill man gärna tillägga. Är det den fred som
tillkommer de iranska kvinnorna? Är det den fred som tillkommer den
oberoende iranska fackföreningsrörelsen? Eller den som tillkommer den
sekulära och demokratiska oppositionen i Iran? Eller den som tillkommer
befolkningen i Irak, eller i Libanon? Mottaki bär personligt ansvar för
tortyr och mord på oppositionella iranier. Det är som om man hade bjudit
in Hermann Göring eller Augusto Pinochet på en konferens om fred och
mänskliga rättigheter.
Det officiella svaret från den svenska
regeringens sida är att besöket är ett led i den kritiska dialogen
mellan EU och Iran. Den kritiska dialogen?
Man kan inte låta bli att ta sig för
pannan. Idén att genom förhandlingar och förtroendeskapande åtgärder
blidka den iranska regimen till respekt för mänskliga rättigheter och
ansvarsfullt handlande i regionen lanserades för snart två decennier
sedan. Erfarenheten borde mana till eftertanke. Denna eftergiftspolitik
har gett det iranska folket ett ännu hårdare förtryck och en allt
djupare social misär. Den har fördjupat krisen i Mellanöstern ännu mer
med hot om ett storkrig. Den håller på att ge den iranska regimen
tillgång till kärnvapen. Det enda konkreta resultat den har gett är
lukrativa handelsavtal i utbyte mot att EU deltar i en diktaturregims
krigföring mot en folklig motståndsrörelse. Den kritiska dialogen är ett
hån mot det iranska folket och en skam för EU.
Låt oss än en gång slå fast de fakta som
måste vägleda alla ställningstaganden i Iranfrågan: Iran är en diktatur,
Irans ledare representerar inte det iranska folket, det islamistiska
styret saknar stöd i de breda folklagren, Irans regim kan inte
reformeras inifrån, Irans regim kommer att falla i dess helhet.
Carl Bildt. Var är ditt engagemang för
Irans frihet? Du, som under det kalla kriget skapade dig en karriär
genom att inte falla undan i kritiken av Sovjetdiktaturen, vad är din
analys av läget i Iran? Tror du på den långsamma reformeringen inifrån?
Var ligger dina sympatier i kampen mellan regimen och den iranska
motståndsrörelsen? Bryr du dig egentligen om iraniernas väl och ve,
eller är det realpolitikens kortsiktiga opportunism du bekänner dig
till? Vi kommer att följa dina göranden och låtanden i Iranfrågan mycket
noggrant.
Man kan inte låta bli att ana mer
ljusskygga bevekelsegrunder för den förda politiken. Europeiska
beslutsfattare: med handen på hjärtat, tror ni att iranierna har samma
önskan om ett sekulärt och demokratiskt styre som européerna? Att
iranierna känner samma avsky inför en regim som i religionens namn
våldför sig på sin egen befolkning, och låter avrätta t o m minderåriga?
Att troende muslimer i mullornas regim ser en förnekelse av islam? Om
ni tvekar på dessa punkter, måste jag be er rannsaka er själva och era
fördomar. I det 21 århundradet har vi ännu mindre råd att låta oss
vägledas av unken orientalism.
Utrikesministern. Vice statsministern.
Ordförande i utrikesutskottet. Iranska agenter tillåts operera mot
oppositionsgrupper på svensk mark. T o m politiska mord har förekommit.
Den svenska reaktionen har varit minst sagt lam. Samtidigt motarbetas
och behandlas den iranska motståndsrörelsen som paria. Ni lierar med fel
krafter, och det blir ni som får stå där med skammen när arkiven i
Teheran öppnas. Idag har ni bjudit in fel personer som företrädare för
det iranska folket. Visa bödlarna på porten, och lyssna istället till
alla här som drabbas av dem.
|