30 blodiga år

publicerad: 090210

I dag är det 30 år sedan revolutionen i Iran, då Den USA-stödda diktatorn, shahen Muhammad Reza Pahlavi, störtades vid ett folkligt uppror 1979.

Det som ursprungligen var en bred, folklig revolt mot shahens förtryck och orättvisor förvandlades snart till ett ayatollornas religiösa och fascistiska styre.

Sedan dess har mycket blod spillts. Prästerskapet monopoliserade snabbt makten och den världsliga oppositionen. Folkets Mujahedin, kommunisterna och fackföreningarna till exempel, kom snart att utsättas för ännu brutalare förtryck än under shah-tiden och många tusentals människor har avrättats under de 30 åren som följt sedan revolutionen.

Enligt officiella uppgifter var resultatet av det åtta år långa kriget med Irak ca en miljon dödade eller försvunna soldater och civila.

Irans inblandning i de blodbad som pågår i övriga islamiska länder, både i Mellanöstern och på andra håll, och olika terroristattentat runtom i världen gör mullaregimens 30-åriga historia ännu blodigare.

Västvärldens ställning har under alla dessa år varit gynnande för det religiösa styret i Iran genom drivandet av en misslyckad eftergiftspolitik. Eftergiftspolitiken har uppmuntrat mullorna för att fullt ut genomföra sin förtryckspolitik inne i Iran och exportera fundamentalism och terrorism utomlands, samtidigt som regimen försöker skaffa kärnvapen.

Den mest destruktiva aspekten av denna politik har varit svartlistningen av Folkets Mojahedin (PMOI) som blockerat en demokratisk förändring i Iran.

Klippte in från artikeln: I ljuset av att den nya Obama-administrationen nu hyser förespråkare för en kompromiss politik, måste det konstateras att detta är bara att ännu en gång sparka på en död häst och hoppas att den ska springa.

Det är dags för Väst att ersätta eftergiftspolitiken med en ny och bestämd politik mot den iranska regimen, en regim som 55 gånger har dömts ut av FN för sina systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter.

Nu är inte rätt tid för Västvälden att satsa på en häst som redan är död. Demokratisk förändring är möjlig. Det internationella samfundet måste dock införa mer omfattande sanktioner mot den iranska regimen och hänvisa frågan om deras hantering av mänskliga rättigheter till FN:s säkerhetsråd för åtgärder samt stödja den iranska oppositionen. Att hoppas på att den redan grundligt beprövade ex-presidenten Mohammed Khatami, ska medföra någon ny ”revolution” i Iran innebär för omvärlden bara en återgång till ett fruktlöst ingenting.

FFFI: Box 

www.fffi.se

info@fffi.se