Människorättsförbrytare ställer upp i iranska valet

Förra månaden meddelade Ebrahim Raisi, en ökänd människorättsförbrytare, sin kandidatur till det kommande presidentvalet i Iran, den 19 maj. Raisi var medlem i ”Dödskommissionen”, som det är känt bland iranska politiska fångar. Kommissionen övervakade massakern av 30.000 politiska fångar sommaren 1988, mestadels medlemmar och anhängare av oppositionen Folkets mojahedin (PMOI eller MEK).

Raisi var en prästman av låg nivå vid den tiden men på grund av tjänster förhöjdes hans rang i mullornas hierarki. Raisi är uppskattat av den högsta ledaren Ali Khamenei och har till och med tippats som en möjlig efterträdare till honom. För närvarande är Raisi chef för Astan Quds Razavi, den rikaste välgörenhetsstiftelsen som ansvarar för Irans heligaste helgedom i Mashhad, nordvästra Iran, med mycket nära band till Khameneis kraftverk.

Raisi och Mostafa Pour-Mohammadi, Irans justitieminister i Rohanis regering, var två av de fyra medlemmarna i Dödskommissionen, som på order av mullornas första högsta ledare Khomeini avrättade politiska fångar i landets fängelser. Khomeini handskrev en fatwa, ett religiöst dekret, som godkände kommissionens uppgift. Sommaren 1988 verkställde kommissionen 30.000 avrättningar.

Rättegångarna varade knappt mer än tre minuter i genomsnitt. Några av de politiska fångarna som mirakulöst överlevde slakten har skrivit eller talat om sina prövningar. En enkel fråga ställdes av domarna: Tror du fortfarande på Mojahedin? Och beroende på svaret kunde man sluta hängandes i en snara. Överlevandes historier, särskilt kvinnliga fångar, lämnar ofta lyssnarna i chock.

Det första ljusskenet på allt detta var ett ljudband som läcktes ut av Ayatollah Hossein-Ali Montazeris son i augusti 2016. Montazeri, den handplockade efterträdaren av Khomeini, blev avskedad för sina allmänna invändningar mot massavrättningarna 1988. Han tillbringade resten av sitt liv under husarrest och dog i 2009.

På ljudbandet kan man höra Montazeri ha ett möte med ”Dödskommissionen” 1988 att de är ansvariga för brott mot mänskligheten. ”Det största brott som begåtts under den islamiska republikens regering, för vilken historien kommer att fördöma oss, har begåtts av er. Era namn kommer i framtiden att etsas i historiens annaler som kriminella”, säger han i ljudbandet.

Pour-Mohammadi har sedan dess erkänt sin roll i” Dödskommissionen” och skrutit med att han var stolt över att få ”utföra Guds vilja och att han inte har förlorat sömn över vad han gjorde”.

Kanadas parlament antog följande förslag den 5 juni 2013: ”Att kammaren fördömer massmordet på politiska fångar i Iran under sommaren 1988 som ett brott mot mänskligheten, samt hedrar minnet av offren begravda i massgravar på Khavaran-kyrkogården och andra platser i Iran och fastställer den första september som en solidaritetsdag med politiska fångar i Iran”.

Valet i Iran, för att sitta i parlamentet eller för att bli president, har utformats eller ”konstruerats” i stor utsträckning av regimens inre kretsar. Men efter kärnteknikavtalet med väst har det blivit mycket mer betydelsefullt för regimen då de vill visa en ”popularitetshow” hemma och sälja den till resten av världen. Det är ingen hemlighet att regimen inte har något populärt stöd i Iran.

Regimen är omgiven av sociala och ekonomiska problem, som 11 miljoner arbetslösa. Teherans borgmästare sade den tredje april att 10 miljoner iranier lever under den absoluta fattigdomsgränsen. Revolutionsgardet (IRGC) är inblandad i tre aktiva krig i regionen, Irak, Syrien och Jemen, för att inte tala om finansiering och utbildning av andra milisgrupper så långt borta som i Sydamerika. När det gäller det syriska kriget, har regimen ensam spenderat över 100 miljarder dollar. Att föra en ny spelare till det så kallade valet är mer av desperation än en kontrollvisning.

Som USA:s FN-ambassadör Nikki Haley nyligen sade, ”fred och säkerhet kan inte uppnås frånskiljt från mänskliga rättigheter”. De missnöjda medborgarna i Iran, Syrien och Irak vittnar om att ”kränkningarna av de mänskliga rättigheterna inte är biprodukten av konflikten, de är orsaken till konflikten, eller de är bränsle som leder till konflikten”.

Ebrahim Raisis och hans dödskommission borde inte tillåtas att undgå konsekvenserna av deras brott mot mänskligheten. Att ställa honom inför rätta skickar en tydlig signal till regimen i Teheran att världssamfundet inte tillåter brott mot mänskliga rättigheter och att världen inte kommer att glömma grymma förbrytelser.

Morteza Sadeghi
Människorättsaktivist
FFFI